Jag är en sån där person som har så himla svårt för att våga släppa taget om saker och ting. Att ha det man är van vid, göra det man alltid gör är en trygghet. Som det här med att plugga på distans. Det är en trygghet i sig eftersom att jag har gjort det nu i några år och det är tryggt att bara vara hemma och veta vad man har. Samtidigt känner jag för att jag inte vill vara kvar på det här stadiet längre. Jag skulle ha varit klar för länge sedan egentligen men personliga saker har hållt mig kvar och saker och ting har inträffat.

Skraj för att våga släppa taget om det, för det måste jag ju ändå göra förr eller senare. Vill jobba, men rädd för att jag inte kommer hinna med thaiboxningen då. Måste lära mig och inse att jag inte kan stå och trampa på samma ställe alltför länge, utan såhär är livet helt enkelt. Man måste prioritera bort vissa saker även om det är tråkigt, men det finns ju andra saker att ersätta det med istället som förgyller ens dag. Så är det ju för alla, det märker man varje dag.

Som tur blev det felutskick av tid till speed-intervju igår. Först ville de att man skulle komma nu på fredag men så blev det ändrat till imorgon. Så idag blir det till att förbereda sig lite inför den första intervjun! Ska verkligen gå in för att ge ett bra första intryck. Enda chansen att visa en personlighet som jag vill vara och göra mitt bästa. Vara glad och positiv, försöka se självsäker ut och att jag verkligen vill ha det jobbet. Och även om jag nu inte skulle få jobbet så får jag se det som att det var en väldigt bra erfarenhet med att gå på en jobb intervju så vet man hur det går till och hur man kan prestera på ett annorlunda och bättre sätt nästa gång.

Man får försöka se något positivt i allting som händer.

Håller på och söker en massa sommarjobb. Än så länge har jag bara sökt två ynka jobb. Fick svar på det ena om en speed-intervju och det gör mig väldigt nervös! Aldrig har jag ens jobbat. Haft praktikplatser men aldrig något sommarjobb. Känner mig obekväm, man måste ju se hyffsad ut och vad ska jag säga? Jag är oerhört stressad just nu över det här med jobb. Känner mig så himla sent ute också. Tiden går så himla fort! Var ju januari nyss då jag tänkte att det var så lugnt och att jag skulle börja i tid. Men plugget har ju tagit sin lilla tid det också. Måste göras det också. Ska slänga ihop några intresseanmälor ikväll och skicka in över internet på de ställen som går och sedan gå runt och lämna in i pappersform nu i veckan.

Har ni några tips på hur jag ska förbereda mig inför speed-intervjun?

Gosh. Måste ha brunt hår så man ser vettig ut och inte svart och röd utväxt. Kan ge ett litet dåligare intryck. Faktiskt.

Help..

Det senaste året har jag fått alltmer svårt för att dricka alkohol. Ibland går det bra, ibland kan jag verkligen inte dricka alls. Min kropp säger ifrån efter bara några klunkar och jag får kväljningsattacker och det smakar enbart alkohol. Inte ens Xide går ner. En av anledningarna är ju säkert för att jag inte dricker så speciellt ofta längre. Det kanske blir en till två gånger var tredje månad och då dricker jag inte så mycket heller.

Jag funderar om jag ska lägga ner det här med alkohol. Hatar lukten, gillar inte smaken något vidare, man blir bara patetisk om man blir för full ibland, bakfylle ångest dagen efter, får i sig onödiga mängder gifter. Jag vill leva ett hälsosamt liv. Jag nästan skäms att jag ens druckit sprit när jag kommer tillbaka till träningen. För mig så är den helig och jag har stor respekt för den.

Jag vill hellre använda min söndag till att vakna pigg och ren i kroppen. Kanske ta en skön powerwalk i finvädret, plugga och slippa den där ångesten. Jag har insett att jag måste sluta tro att alkohol kan hjälpa mig att bli mer social. Det blir jag inte. Det resulterar bara i en slags falsk fasad. Man snackar om djupa saker men har man någon koll? Nej, man glömmer bort det mesta man har pratat om dagen efter för allt är luddigt. Och sen lyckas man ju alltid säga eller göra något som man sedan kanske små ångrar och nästa gång jag träffar personerna så skäms jag över hur jag agerade förra gången.

Jag vet att jag klarar av bättre och bättre att vara bekväm med mig själv. Att vara avslappnad och bara vara mig själv. Jag behöver ingen alkohol för att kunna klara det sociala, jag behöver mer självförtroende. Och det ger träningen mig där jag får en tro på mig själv mer och mer att jag klarar av det och blir bättre och bättre och mer hårdhudad.

Det som är skönast är att ha en ren kropp och ett rent samvete. Jag ska lyssna på min kropp bättre, inte tvinga i mig bara för att.

Nu ska jag ta tag i det här med att skriva ett himla CV. Men var börjar man? Hur utformar man det? Vad ska jag skriva och hur ska jag disponera det hela? Jag ska skriva ett för att söka sommarjobb i sommar. För det är väl skillnad på att skriva ett CV när man söker ett fast arbete och ett CV när man bara söker ett tillfälligt?

Behöver all hjälp jag kan få, för måste verkligen få till ett nu. Allltid bäst att vara ute i god tid.

Tycker det är bra pinsamt och svårt att skriva ner om mig själv. Vad fan ska jag skriva? Svårt när man inte har en bra självbild av sig själv. Skriva ner de positiva sidorna hos en när man har ett vacklande självförtroende mellan bra- och dåligt. När man är 21 år gammal vill man ju gärna ha lite erfarenheter att komma med. Men vad har jag? Noll. I stort sett. Praktiserat lite under två terminer, men aldrig sommarjobbat. Det beror på att jag haft en enorm social fobi där jag inte har kunnat få mig till att vara bland folk. Bemöta de och fråga. Under min praotid var det ett rent helvete där jag inte vågade prata, inte vågade fråga, utan jag stod bara där så obekväm man kan vara tills någon av personalen sa till mig att göra något. Kunde stå och trampa på samma ställe i mer än en timme tills någon upptäckte att jag inte hade något att göra.

Men med tiden har man mognat. Träningen gör mig alltmer hårdhudad och som är min drog. Nu vet har det mesta av min sociala fobi försvunnit, men fortfarande så har jag lite problem med självkänslan som tar ut sig i sociala sammanhang.

Min prestationsförmåga är inte längre på topp. Min självdisciplin inte lika stark som förut. Jag är fruktansvärt skoltrött just nu och orkar verkligen inte ta tag i det sista nu som är kvar. Känner mig bara fast i en gammal fas som har pågått i tre år och vilket jag skulle ha avklarat i december månad. Vill bara ta nästa fas i livet just nu. Göra det jag verkligen vill göra, jobba ett litet tag eventuellt och sedan söka vidare till det jag vill jobba med och som jag är intresserad av.

Blir så trött på att ha hela det här ansvaret helt själv. Vara både lärare och elev. Vara helt själv med det tunga och när orken har nått botten så skjuter jag bara på att göra det jag har satt upp planering för bara för att jag kan. Det skulle ha underlättat en del om jag hade någon där som satte upp en planering åt mig och bestämda veckor där proven ska in så att jag verkligen måste bli klar, att någon är där och pushar mig hela tiden.

Min hjärna vill inte samarbeta. I och med att jag inte orkar så står det helt stilla där uppe. Tomt. Inga idéer på alla dessa uppsatser som gör att jag bara blir rädd och stänger igen böckerna och låter de ligga där utan att jag riktigt tar tag i det istället och låter en tid gå innan jag igen tar upp boken bara för att inse att jag borde ha gjort det förut men det blir bara sämre ju mer tiden går och jag tappar trådarna jag hade och måste börja om.

Vet inte hur jag ska göra. Vet att jag måste bli klar med detta om jag vill komma någonvart. Tar vårterminen nu och verkligen försöker att kämpa mig igenom, kanske inte så jätte noga, då jag låser mig själv för att jag lägger för stor press på mig själv.

Jag har på sista tiden inte känt för att blogga alls överhuvudtaget, inte haft någon inspiration till att skriva, inte vetat vad jag ska skriva om. Jag skäms att skriva och blir generad över att andra sitter och läser det jag skriver. En osäkerhet hos mig själv som jag är medveten om och som förekommer i massa olika personliga och sociala sammanhang.

Fick efter att ha pratat med Sanna tidigare i dag ett litet sug efter att börja blogga igen, bara för min egen skull, skriva av sig ibland när jag känner för det helt enkelt. Hon kände att hon inte hängde ihop riktigt med sin tidigare blogg och gjorde därför en ny och jag har väl känt lite av detsamma med min blogg och det är en av anledningarna till att jag inte riktigt har velat blogga heller. Så funderade på om jag skulle starta en helt ny men jag gillar den här och jag hade ingen som helst aning om hur jag ville att en ny skulle vara så därför raderade jag alla inlägg här och starta om.

Om helt från början. Nu känns det bra.