Det senaste året har jag fått alltmer svårt för att dricka alkohol. Ibland går det bra, ibland kan jag verkligen inte dricka alls. Min kropp säger ifrån efter bara några klunkar och jag får kväljningsattacker och det smakar enbart alkohol. Inte ens Xide går ner. En av anledningarna är ju säkert för att jag inte dricker så speciellt ofta längre. Det kanske blir en till två gånger var tredje månad och då dricker jag inte så mycket heller.

Jag funderar om jag ska lägga ner det här med alkohol. Hatar lukten, gillar inte smaken något vidare, man blir bara patetisk om man blir för full ibland, bakfylle ångest dagen efter, får i sig onödiga mängder gifter. Jag vill leva ett hälsosamt liv. Jag nästan skäms att jag ens druckit sprit när jag kommer tillbaka till träningen. För mig så är den helig och jag har stor respekt för den.

Jag vill hellre använda min söndag till att vakna pigg och ren i kroppen. Kanske ta en skön powerwalk i finvädret, plugga och slippa den där ångesten. Jag har insett att jag måste sluta tro att alkohol kan hjälpa mig att bli mer social. Det blir jag inte. Det resulterar bara i en slags falsk fasad. Man snackar om djupa saker men har man någon koll? Nej, man glömmer bort det mesta man har pratat om dagen efter för allt är luddigt. Och sen lyckas man ju alltid säga eller göra något som man sedan kanske små ångrar och nästa gång jag träffar personerna så skäms jag över hur jag agerade förra gången.

Jag vet att jag klarar av bättre och bättre att vara bekväm med mig själv. Att vara avslappnad och bara vara mig själv. Jag behöver ingen alkohol för att kunna klara det sociala, jag behöver mer självförtroende. Och det ger träningen mig där jag får en tro på mig själv mer och mer att jag klarar av det och blir bättre och bättre och mer hårdhudad.

Det som är skönast är att ha en ren kropp och ett rent samvete. Jag ska lyssna på min kropp bättre, inte tvinga i mig bara för att.