Jag är en sån där person som har så himla svårt för att våga släppa taget om saker och ting. Att ha det man är van vid, göra det man alltid gör är en trygghet. Som det här med att plugga på distans. Det är en trygghet i sig eftersom att jag har gjort det nu i några år och det är tryggt att bara vara hemma och veta vad man har. Samtidigt känner jag för att jag inte vill vara kvar på det här stadiet längre. Jag skulle ha varit klar för länge sedan egentligen men personliga saker har hållt mig kvar och saker och ting har inträffat.

Skraj för att våga släppa taget om det, för det måste jag ju ändå göra förr eller senare. Vill jobba, men rädd för att jag inte kommer hinna med thaiboxningen då. Måste lära mig och inse att jag inte kan stå och trampa på samma ställe alltför länge, utan såhär är livet helt enkelt. Man måste prioritera bort vissa saker även om det är tråkigt, men det finns ju andra saker att ersätta det med istället som förgyller ens dag. Så är det ju för alla, det märker man varje dag.

Som tur blev det felutskick av tid till speed-intervju igår. Först ville de att man skulle komma nu på fredag men så blev det ändrat till imorgon. Så idag blir det till att förbereda sig lite inför den första intervjun! Ska verkligen gå in för att ge ett bra första intryck. Enda chansen att visa en personlighet som jag vill vara och göra mitt bästa. Vara glad och positiv, försöka se självsäker ut och att jag verkligen vill ha det jobbet. Och även om jag nu inte skulle få jobbet så får jag se det som att det var en väldigt bra erfarenhet med att gå på en jobb intervju så vet man hur det går till och hur man kan prestera på ett annorlunda och bättre sätt nästa gång.

Man får försöka se något positivt i allting som händer.